I Bua finns rester av två gamla väderkvarnar kvar. Den ena är "Vävars kvarn" och den andra är "Smeakvarna".
Tänk om dessa gamla monument kunde tala och berätta om hur mycket säd det malts till mjöl i svunna tider. Det har säkert mättat avsevärt många munnar. Överdelarna med vingar och allt, är ju nästan borta, bara lite kugghjul och kvarnaxeln kvar på Vävars kvarn. Tog ett par bilder på dessa.
Smeakvarnen har ju också fått tjäna som sjömärke, då den stått högt och väl synlig ifrån sjön.
Många är de fiskeplatser och bergknaltar till sjöss som den via enslinjer över olika skär har lett till exakt rätt ställe.
Det kunde låta så här bland fiskarena i Bua:
"Höll Smeakwarna te lafta på nord ö, å Gamlen te råmpen på Prästaskär så kåmmere på de grunnaste på bjärt, eller
Smeakwarna te norle kant på Langabôwen, å Rybbers björker en bede åpp på fyrkôllen så kåmmere rätt te bjärkanta."
Ja denna dialekt  verkar försvinna mer och mer, synd. 
Numera har modernare navigationsinstrument infunnit sig på marknaden så det hör väl till en förgången tid att prata om määj (enslinjer) på sjön